Lite om självkänsla

Jag har nog alltid haft ganska bra självkänsla utan att direkt tänka på det. Det var först när jag blev sjuk som jag började reflektera vid den. När man är sjuk är det väldigt lätt att självkänslan sjunker. Man känner sig värdelös, kan inte jobba, har gått upp i vikt, känner sig är ful, kan inte göra alla de saker man kunde när man var frisk, osv osv.

Jag försöker istället fokusera på allt jag faktiskt kan göra trots att jag är sjuk.

Om jag inte blivit sjuk hade vi aldrig flyttat hem till min hemstad igen efter 20 år i Stockholm. Det ångrar jag aldrig! Vi hade aldrig hittat vår drömgård som vi nu bor i. Jag hade aldrig fått all den erfarenhet jag fått tack vare min sjukdom. Jag vägrar att enbart se negativt på mitt lilla blomkål! ;) Det har hjälpt mig att omvärdera både mitt eget liv och mina värderingar gentemot andra.

För mig är självkänsla en färskvara, man måste hela tiden jobba med den. För min del funkar det inte att varje morgon stå framför spegeln och tala om för mig själv hur bra jag är eller att varje kväll skriva ned fem saker jag är bra på.

Jag tränar min självkänsla genom andra. Det låter kanske konstigt, men är egentligen ganska enkelt. Jag försöker varje dag att göra något bra för någon annan utan att tala om det för den personen, eller för någon annan heller för den delen. Nu skall jag ju inte avslöja mig, för då faller ju hela idén ;). Men man kan t ex stänga locket till frysen i matvarubutiken, om det står öppet, vika toalettpappret i en fin snibb när man är klar så näste person blir glatt överraskad när han/hon kommer in på den offentliga toaletten. Om det är blåsigt ute och butikens trottoarpratare har blåst ner, kan man resa upp den, kanske tömma kollegans papperskorg eller diska någon annans kopp. Det finns många exempel. Det är inte lätt i början att inte slå sig för bröstet och tala om för alla hur duktig man har varit, men man lär sig och det stärker faktiskt självkänslan, tro mig. Man blir väldigt stolt över sig själv och lite småfnissig i smyg. För ingen annan ska ju få veta...

Försök att göra något liknande och ni kommer att känna er så bra!

Lycka till!
/Cia

En underbar känsla!

Jag känner INTE igen den här känslan, men den är underbar! Jag har släppt alla mina "måsten" och jobbar med att bli av med alla "borden" också. Jag tror att jag har lyckats! Just nu sitter jag vid köksbordet och tittar på TV4 Play trots att hela diskbänken är full av disk. Jag fattar ingenting! I vanliga fall hade jag suttit här full av skuldkänslor och tänkt att jag borde ta hand om disken, jag borde gå ut och rensa bland jordgubbarna, jag borde slänga i en tvätt, jag borde, jag borde, jag borde... Nu tänker jag att när jag känner för det, tar jag hand om det. Vilken känsla! :) Vet egentligen inte hur jag har lyckats, men jag tror att jag äntligen har fattat ända in i själen vad det handlar om och vad som är viktigt.

Det verkar som om när man släppt alla måsten och borden blir allt det där tråkiga som tvätt, städ och disk helt plötsligt mycket roligare, för nu är det frivillig. Det är konstigt hur hjärnan fungerar...

Helt plötsligt dyker lusten att rensa rabatter upp!? Och jag längtar efter att få plantera om alla övervintrade pelargoner. Fattar som sagt ingenting. Jag som gått omkring och varit mycket håglös den senaste tiden.

Jag tror att jag har en hel del att tacka Anna Sandberg för det här. Hon är Kraniosakral Terapeut och jag har träffat henne några gånger. Jag ska berätta mer om henne senare...

Ha en härlig fortsättning på söndagskvällen mina vänner
Många kramar från Cia

Vad tycker du om min blogg?

Jag vill gärna ha lite feedback!

Vad tycker du om sidan?
Känns den bekväm att läsa?
Är inläggen lagom långa?
Har jag valt rätt färg
(det tycker min 20-årige son, "blått är en lugn färg som verkligen passar här").
Vill du se bilder?

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik!

Ha det bäst!
/Cia

Vaknade i morse och mådde inget vidare. Jag hade feber, jag får det emellanåt, inte så hög, men den känns. Min egen teori är att det beror på att mitt lilla blomkål sitter i det området i hjärnan som reglerar kroppstemperaturen. Fick ett litet "Ja, så kan det kanske vara" från min neurolog. Det hjälper mig att acceptera det hela genom att tro att det är så.

Idag var jag "tvungen" att köra min dotter till skolan. Det var bra, annars hade jag förmodligen stannat i sängen. När jag kom tillbaka hem och öppnade bildörren kände jag vilken underbar morgon det var och att jag nog skulle försöka gå en liten promenad. Det slutade med att jag var ute och gick i nästan två timmar! Jag trodde att den vägen jag valde skulle vara en aning kortare och inte lika "uppförsbackig". När huvudet sprängde som mest sa jag högt till mig själv: "Det här är bra för mig, det här är bra för min kropp, det här är bra för mitt huvud". Och jag klarade det! Det kändes så skönt! Skrämde tre rådjur på min framfart :)

Nu i kväll har jag dessutom gått en promenad till! Jag känner mig så nöjd! Det känns så bra när jag kämpar emot min smärta! Det går, jag lovar! Ge inte upp! Nu skall jag ta en kopp te och njuta av resten av kvällen!

Hoppas ni haft en bra dag!

Kramar från Cia

Komma hemifrån

Jag vet inte, men kan tänka mig att många med mig lider extra mycket vid lågtryck. Här har regnat i flera dagar och huvudvärken har inte varit nådig. När den är på denna nivån är det bara att släppa taget och liksom flyta med...

Idag känns det bättre, solen tittar till och med fram lite bland molnen och jag tänker återta makten!

Jag ska in till stan och äta lunch! Det är bra! Då måste jag duscha, sminka mig, fixa håret och ta på mig något annat än myskläder. Jag vet att den här dagen kommer få mig att tänka på annat än huvudvärken.

Att bara ta sig hemifrån kan vara ett enormt steg, man orkar inte träffa andra och man orkar inte fixa till sig. Ett bra tips att tvinga sig själv att komma iväg är att boka klipptid, date med tandläkaren eller annat, redan på förmiddagen. Då är man tvungen att göra sig i ordning i "vettig" tid och kommer säkert på något annat roligt att göra när man ändå är hemifrån.

Hoppas ni också har möjlighet att göra något ni gillar och har kraft att kämpa mot smärtan!

Ha en bra dag!

Idag har jag inte fått bestämma

Idag har smärtan fått bestämma. Det känns inte bra, men ibland måste man tillåta sig att ha sådana dagar...

Nu längtar jag till i morgon, ny dag och nya tag!

God natt kära läsare!

Kram från Cia

Har tillbringat påskafton och idag med nära och kära. Jag har ätit och äter fortfarande alldeles för mycket påskgodis och huvudvärken är värre än värst, men en härlig promenad i solen har jag i alla fall lyckats med :)

Ha det gott!

Kramar från Cia

Hur har ni det idag?

Det är påskafton och ofta har man massor av krav på sig, de flesta har man naturligtvis tagit på sig helt själv, man vi ju inte vara sämre än någon annan. Vi snackar hemgjord Janssons Frestelse, egen inlagd sill och varför inte egentillverkad snaps också. Och för att inte tala om den fantastiska kavringen som du ALLTID bakar varje år...

Jag säger bara: Ge upp! Det finns förmodligen ingen i din omgivning som ställer dessa krav på dig, förutom de som inte fattar att du inte mår som vanligt. Du är kanske inte den där pigga lilla varelsen längre som såg till att allt var på banan och att alla hade det perfekt. So what?

Vet du vad? Om du nödvändigtvis måste ta med dig något till påskkalaset så finns det sill på burk, snaps på Systemet och påsar med kavring från Pågens. Du måste inte alltid vara bror/syster duktig. Detta är något jag har fått kämpa med! Det gäller naturligtvis inte bara människor med värk och smärta, alla behöver ett break! Om man ni inte tycker det är superkul på riktigt och gör det helt för sin egen skull.

När man nu äntligen är ledig några dagar skall man då stressa omkring som en galning för att andra förmodligen förväntar sig det? Nej, säger jag, men gör de det egentligen? Fråga din familj eller vänner om den saken. Om du dyker upp med den där halvfärska kavringen, är det egentligen någon som bryr sig? Jag tror de är glada att du dyker upp och orkar fira påsk tillsammans med dem.

Sluta ställ så höga krav på dig själv! Det är för mig fortfarande väldigt nytt och inte lätt att lära sig, jag är den förste att meddela att jag är inte riktigt där än, men jag jobbar på det!

Ha en härlig påskafton mina vänner!

Cia

Kämpa!

I går fick vi besök av goda vänner som vi inte träffat på nästan två år! Det blev mycket prat och många skratt! När jag på kvällen blev tillfrågad om hur jag egentligen mådde, svarade jag med ett brett och ärligt leende: -"Jag har jätteont, men jag bryr mig inte!" Och det gjorde jag inte heller, jag lät helt enkelt bli att känna efter, det går faktiskt när man har roligare saker att tänka på.

I morse när jag gick upp kände jag mig som vanligt ganska vissen och hade en inte allt för snäll huvudvärk. Jag tänkte peta i mig en tablett och gå och lägga mig igen. Men eftersom våra vänner sovit över och jag gärna ville umgås en stund innan de gav sig iväg, struntade jag helt enkelt i skallen och åt frukost med dem istället. Vad jag försöker säga är, att det går, bara man ger sig sjutton på det. Det är otroligt lätt att falla ner i jag-tycker-synd-om-mig-själv-träsket men det är ofantligt mycket svårare att ta sig ur. Så ramla inte i! Kämpa, hur jobbigt det än är och hur ont det än gör! Det är värt det!

Puss på er och Glad Påsk

Cia

Man borde - men orkar man?

Seratonin och endorfiner mår kroppen och hjärnan toppen av! En solig dag som den här är perfekt att tillbringa utomhus och gärna gå en promenad eller två! Det vet jag så väl! Men vad hjälper det? Jag sitter hellre inomhus och äter godis! Choklad ökar väl seratoninhalten... ? Ju deppigare man är, ju mer behöver man gå ut men ju mindre har man lust, fattar inte hur jag är funtad. Hur svårt kan det vara? Idag lurade jag iallafall mig själv helt omedvetet, tog på mig ytterkläderna för att gå de 125 stegen till brevlådan. Det resulterade i en timmes promenad och ytterligare en i solen, tänk vad jag är lättlurad! :) Det bästa av allt, det var jätteskönt, jag blev gladare och piggare och jag glömde till och med huvudvärken för en liten stund! :)
Så gör som jag, lura er själva att göra saker ni egentligen inte har lust med men som gör så gott för kroppen! 

Puss & Kram
Cia

Både hjälpa mig själv och andra

Jag vill, samtidigt som jag lär mig kämpa mot min egen smärta även hjälpa andra med kronisk värk och jag vet att jag klarar av det!

Jag kommer att skriva lite i dagboksform emellanåt, främst för att få igång mig själv och för att visa andra hur svårt och jobbigt det är att hantera en sådan här situation, men också hur vi skall ta oss ur den. För det skall vi!

Här är början på min historia:
Hösten 2007 upptäcktes en cysta i min hjärna, den ser ut som en liten blomkålsbukett och är ca 3 cm stor. Mitt blomkål sitter innästlat i Thalamus och kan inte opereras bort. Pga av cystan fick jag hydrocephalus/akveduktstenos, en förträngning som gör att ryggmärgsvätskan inte flyter på som den skall. Då gjordes en endoskopisk ventrikulocisternostomi (tänk vilka ord jag lärt mig), en kanal borrades upp för att få fart på flödet. Operationen lyckades men sedan dess har jag haft huvudvärk varenda sekund... Efter otaliga besök hos neurologer, smärtläkare mm och ett ofantligt testande av olika sorters medicin har jag nu fått nog! Inga mediciner hjälper egentligen, de får värken, när den är som värst, att komma ner på en hanterbar nivå. Ingen vet varför jag har huvudvärk och än mindre hur den kan botas...

Idag skriver jag inte mer, vill inte ha för långa inlägg, då är det bara jobbigt att läsa.


Ha det gott!

Kram Cia