Vaknade i morse och mådde inget vidare. Jag hade feber, jag får det emellanåt, inte så hög, men den känns. Min egen teori är att det beror på att mitt lilla blomkål sitter i det området i hjärnan som reglerar kroppstemperaturen. Fick ett litet "Ja, så kan det kanske vara" från min neurolog. Det hjälper mig att acceptera det hela genom att tro att det är så.

Idag var jag "tvungen" att köra min dotter till skolan. Det var bra, annars hade jag förmodligen stannat i sängen. När jag kom tillbaka hem och öppnade bildörren kände jag vilken underbar morgon det var och att jag nog skulle försöka gå en liten promenad. Det slutade med att jag var ute och gick i nästan två timmar! Jag trodde att den vägen jag valde skulle vara en aning kortare och inte lika "uppförsbackig". När huvudet sprängde som mest sa jag högt till mig själv: "Det här är bra för mig, det här är bra för min kropp, det här är bra för mitt huvud". Och jag klarade det! Det kändes så skönt! Skrämde tre rådjur på min framfart :)

Nu i kväll har jag dessutom gått en promenad till! Jag känner mig så nöjd! Det känns så bra när jag kämpar emot min smärta! Det går, jag lovar! Ge inte upp! Nu skall jag ta en kopp te och njuta av resten av kvällen!

Hoppas ni haft en bra dag!

Kramar från Cia